Du är här: Startsida / Media / Krönikor - Arkiv
September 2009
Fjärilar som talar om inspiration
Jag leker med ordet HÖST, likt ett gulnat löv snubblar och faller det i mina tankar…
Höst brukar ju vara motsatsen till Vår, mitt emellan Sommar och Vinter. Men är det verkligen en motsats? Är det kanske möjligtvis en synonym?
Man brukar tänka att det är under våren som naturen står i blom och känslorna knoppas, men i mig känns hösten faktiskt likadan; hösten är inte ett avslut av sommaren, utan en början på något nytt. En ny chans. Ny natur. Nya färger. Andra vindar och temperaturer.
Just denna höst har jag även geografiskt sett förflyttat mig till en ny plats och det hjälper mig att se andra saker med nya ögon. Även det vardagliga som jag sett hundratals gånger förut, liksom personerna som omger mig- de som alltid funnits med mig i livet.
Genom förändringar får man nya infallsvinklar. Och jag tror att de förändringarna sedan inte behöver vara så stora eller spektakulära. Det räcker kanske med att rucka i schemat lite? Att placera favoritfåtöljen på en annan plats, prova en annan promenad i närheten av där man bor eller bara köpa en tidning man inte brukar läsa istället för den gamla vanliga?
Vad vet jag? Det enda jag vet är just nu.
Och just nu har jag goda fjärilar i magen som viskar om en härlig höst. Med luft man kan flyga i och löv att prassla bland. Fjärilar som talar om inspiration. Om att våga ta chansen till nya möten och överraskningar, att våga överraska även mig själv. Det kan vara svårt, men det är absolut inte farligt.
Så nu snörar jag på mig mina joggingskor och låter Stockholms stads slingriga stigar ta hand om mina höstpigga fötter.
Glad höst allesammans och hoppas vi ses bland löven!
Karin Gillberg, Skådespelare
April 2009
Livet på turné
På den sjunde dagen vilade han.
Men idag är det fjärde dagen på turnén. Jag sitter på en innergård i gassande solsken och försöker samla mina tankar. Jag inser redan nu; att ett sunt vansinne börjar sprida sig i kroppen. Vi har spelat i Aalborg, Aarhus och Köbenhavn och idag ska vi spela på ”KB” i Malmö.
Att vara på turné är och förblir aldrig; vardag. Visserligen möter vi ”vanliga” människor, när vi reser; vi åker nämligen tåg den här gången. Men det blir som att titta på tv. Jag tittar på dem och undrar hur de har det och de tittar på mig och undrar verkligen, hur jag har det. Jag luktar svett, rök och öl; d.v.s: Rock!! De ”vanliga” människorna luktar nyrakat och nyduschat och helt enkelt gott. Men det är inte helt enkelt att avgöra om de har det bättre än jag. Jag är ju på äventyr och de sliter med sin vardag. Mitt äventyr består av många bestyr: Att vara som piggast kl. tio på kvällen; vilket inte är det enklaste! Man måste se till att sova, när man normalt inte sover; till exempel EFTER frukost, man vill ju inte missa den!
Vi brukar likna detta liv, vid Draculas: Man öppnar kistlocket vid åttatiden på kvällen och stänger det klockan två på natten, gläntar på det tio på morgonen och slutligen, verkligen stänger det vid lunch. . Idag blev det ingen vila efter frukost, jag och Mats chattade med fansen, jättekul!!
Packningen, packningen; den är svår. Kostymen som var helt genomblöt av svett på spelningen igår, ska idag vara torr, nystruken och väldoftande. Detta fixar man i bästa fall, innan man går och lägger sig på kvällen; eller i annat fall, innan man går och lägger sig på morgonen, puh! Snus måste inhandlas innan inresa i Danmark, eller Norge. Jag spelar på syntar som härstammar från tidig ”Juratid” och glömmer man någon detalj, så blir konserten sämre, fokus måste vara konstant. Jag måste samsas med mina bandkamrater i små trånga loger; alla har samma behov, vid exakt samma tillfälle.
Jag måste dessutom lyssna på deras spekulationer om hur världen fungerar, vilken nordisk stad som är störst, varför det heter fjord och inte flod, eller att det inte finns lax i England (för, de har inga floder?!). En klassiker i detta sammanhang är: - Om man kör fort på landsväg, så är det säkrare, för att då ”hinner” inte Älgen fram till vägen. Detta förutsätter att Älgen står på ”lur”; för att hinna bli påkörd. Ja, ni hör ju själva! Detta kallar vi ”Ickepedia” och är lika tillförlitligt som att; påskharen och Tomten existerar på riktigt.
Nu har vi nio spelningar på tio dagar framför oss och jag bävar inför vilka fakta som kommer att presenteras för mig och alla andra överraskningar som väntar. Jag undrar ständigt varför jag utsätter mig för detta. Men när jag sedan står på scenen och publiken formligen bär oss ut i euforins universum, så är det ganska självklart; jag älskar det!
Jonas”Jonas”Jonasson, musiker i bob hund