Du är här: Startsida / Media / Texter - arkiv
Texter - arkiv
Tidigare kursdeltagare
Karin Rådberg från Göteborg var med på den allra första Share Music kursen i Sverige – det var i Hjo 2002. Sedan dess har det blivit ytterligare 5-6 kurser, bland annat i Hjo, Vara och på Furuboda Folkhögskola i Skåne.
Skön stämning
- Atmosfären på kursen är väldigt bra, säger Karin. Det ger en skön stämning att alla deltar – även eventuella personliga assistenter deltar under de allmänna kurserna på samma villkor som alla andra. Alla deltagare är en grupp, oavsett om man har en funktionsnedsättning eller inte. Det görs ingen uppdelning, som under många andra kurser. Blandningen av nya och gamla deltagare gör också att det blir en bra mix, där alla snabbt kommer in i gruppen.
Karin tycker att det bästa med att gå en Share Music kurs är att man får utöva sitt intresse tillsammans med andra som har samma intressen. Dessutom är alla ledare mycket professionella, och till vardags verksamma som bland annat musiker, dansare och koreografer.
Kvällskonserter
Utöver kurstiden under dagen, uppförs kvällskonserter, där stämningen är lättsam och där alla som vill får chansen att uppträda med något stort eller litet inslag. Är man blyg eller ovan kan det vara peppande att se andra i gruppen uppträda, för att sedan själv våga ställa sig på scenen under veckan och under den större avslutningsföreställningen.
- Om man vill gå en Share Music kurs, men är osäker på hur man klarar det, ska man tänka på att oavsett förkunskaper och oavsett om man har en svår eller lätt funktionsnedsättning, så klarar alla av det, menar Karin.
- Det viktiga är intresset, och att man har idéer – för alla kan bidra med olika saker.
Sova lite, skratta mycket
Helen Winberg om att vara kurskamrat
För andra året i rad var Helen Winberg med i Share Musics kurs i rollen som kurskamrat. Hon var lika fascinerad detta år som det förra.
- Första årets kurs kom som en smärre chock, berättar Helen. Jag visste inte särskilt mycket om vad jag gav mig in på. Jag skulle ta hand om en kille som inte hade någon verbal förmåga. Det var svårt, men väldigt intressant, säger hon.
Helen hade hört talas om Share Music genom en vän som tyckte det skulle passa henne. Till vardags jobbar Helen med teater för människor med olika funktionshinder. Målgruppen är så gott som densamma som för Share Musics verksamhet.
- Det har varit jättenyttigt och givande för mig att träffa människor i samma bransch, att bolla ideér och få inspiration tillsammans, säger Helen.
Som kurskamrat arbetar man tillsammans med alla andra i kursen. Gemensamt i grupp stöttar och hjälper man varandra. Man finns till hands för de deltagare som vill och behöver hjälp, men man får också delta och tillsammans med hela gruppen sätta ihop musik, sång och dans.
- Att träffa dessa helt okända människor, leva med dem och arbeta tätt tillsammans är en helt fantastisk upplevelse, berättar Helen. Man sover lite och skrattar mycket. Efter bara några dagar känns det som att man känt varandra jättelänge, fortsätter hon.
- Hela veckan är en otrolig upplevelse för alla som deltar. Det är en väldigt känsloladdad tid. Det främsta med kursen är de fantastiska upptäckter man gör hos sig själv. Man får prova på saker man tidigare trott varit omöjliga och svåra, berättar hon.
Helen menar också att detta är något som alla i kursen får uppleva, inte bara deltagarna, utan även assistenterna och medhjälparna. Alla är med, arbetar lika mycket och har samma möjligheter.
- Ledarteamet känns väldigt sammansvetsat och organiserat och de gör ett mycket bra jobb. Tillsammans med alla andra involverade, inte minst assistenterna, fungerar kursen alldeles utmärkt.
Alla som deltar hittar på ett eller annat sätt en egen förmåga att skapa. En känsla, en rytm, en ny talang som plötsligt infinner sig. Och tack vare de professionella musikerna på plats med all sin utrustning och kunskap kan vem som helst skapa musik och dans. Helen menar att de är den stora styrkan i det hela.
- Ingenting är omöjligt, allt går! Det är den stora poängen för hela kursen. Någon sa till mig att det känns som att födas på nytt igen. Och ja, det kan jag nog hålla med om, skrattar Helen.