Meny
Karin, vad hade du för förväntningar i samband med det inledande dansresidenset?
- Jag ville givetvis att vi skulle lära känna varandra som ensemble och “komma ihop” som grupp. Inledningsvis var tanken att vi skulle börja repetera föreställningen, men då det inte fungerade på grund av pandemin och dess restriktioner, fokuserade vi på att undersöka materialet, att lära känna manuset och undersöka dess olika situationer genom rörelse.
Vilka har bjudits in att medverka i residenset och hur har de kunnat bidra till arbetet med produktionen?
- Jag bjöd in ShareMusic & Performing Arts Work-ensemble som har bidragit med sin kunskap och erfarenhet inom dans. Dessutom hade vi med oss Nina Åkerlund. Hon fungerade som en länk mellan mig och dansarna. Då jag inte är koreograf utan skådespelare/dockspelare fick Nina vara ett “koreografiskt öga”.
Din vision har varit att skapa en tvärkonstnärlig produktion – en dockteater med inslag av dans. Varför har du valt just det här formatet?
- Det är spännande när dockspelet möter dansen eftersom båda konstformerna är rörelsebaserade. Jag är nyfiken på vad som händer med dockan när den hanteras av dansare och hur dockan reagerar när den möter dansen. Dessutom hade jag tidigt en tanke att föreställningen skulle innehålla så få ord som möjligt, vilket underlättas tack vare dansen.
Hur har arbetsprocessen sett ut i den digitala miljön då ni inte kunde träffas på grund av Covid-restriktioner?
- De inledande workshoparna med barn i Armenien fick genomföras digitalt, men när jag träffade svenska barn under augusti 2021 kunde vi faktiskt ses live. Jag valde dock att göra liknande upplägg för båda grupperna. När jag sedan träffade dansarna via länk lade jag upp det på så vis att första dagen var en introduktion till barnkonventionen. Därefter undersökte vi de olika huvudartiklarna genom improvisation och övningar.
Hur har ditt arbete med Min Konvention påverkat din syn på barns rättigheter?
- Framför allt har intervjuerna och mötena med barnen gett mig en större insikt i barns egna uppfattningar om sina rättigheter.
Hur arbetade ni och dansarna med manuset som du har skrivit?
- Eftersom det var ett undersökande arbete, försökte jag få ut innehållet av varje scen genom rörelse. Istället för att vara fast i det som står i manus rörde vi oss inom respektive artikels område och innebörd. Vi associerade vidare utifrån det som barnen sagt, de situationer de nämnt som står i manus och lade därefter till det dansarna själva uppfattade som centralt i artiklarnas teman.
Vad tycker du är mest spännande med att arbeta med en ordlös produktion?
- Jag tänker inte så mycket på att den är ordlös, det känns bara väldigt naturligt. Men jag tycker att det är spännande att vi har så många möjligheter framför oss, genom rörelserna och genom dockan. Jag ser fram emot att utforska detta ännu mera i de kommande produktionsresidensen.
Fotona är från de digitala workshopparna 2021 och är tagna av och på NCA Small Theatre i Jerevan.
Karin Styvers, regissör och initiativtagare till vår kommande föreställning Min Konvention, träffade år 2021 barn i både Armenien och Sverige. Utifrån digitala intervjuer och workshops med barnen har hon skrivit ett manus som speglar deras tankar, reflektioner och associationer. Snart är det dags för nästa steg – att tillsammans med de dansare som ska vara med i projektet omvandla manuset till en rörelsebaserad föreställning. Men innan dess blickar vi tillbaka och ber Karin berätta lite om det initiala arbetet och det digitala dansresidens som genomfördes vårvintern 2022.
