När den innersta musiken får komma ut

Det var några av frågorna som stod i centrum när ShareMusic & Performing Arts deltog i ett panelsamtal under Vetenskapsfestivalen 2026. Samtalet modererades av journalisten, musikern och tidigare orkesterchefen för GSO, Andreas Lindahl. Medverkade gjorde också Sophia Alexandersson, verksamhetschef och konstnärlig ledare på ShareMusic, Ewe Larsson, musiker i ensemblen Elefantöra, samt musikforskaren Elin Kanhov.

Fler vägar in i musikskapandet

Under samtalet visades exempel på hur ShareMusic arbetar med olika verktyg och arbetssätt för att öppna fler vägar in i musikskapandet. Det handlade bland annat om att spela tillsammans på distans, använda sensorer och digitala gränssnitt, och om hur hjärnvågor, ögonrörelser och ansiktsuttryck kan översättas till musikaliska parametrar.

Samtidigt blev det tydligt att det centrala kanske inte var verktygen i sig, utan vilka möjligheter de skapade. När musik inte längre måste utgå från traditionella instrument eller invanda kroppsliga rörelser uppstår nya konstnärliga rum. Personer som tidigare stått långt från musikskapandet kan få tillgång till uttryck som tidigare varit stängda.

Ewe Larsson gav ett konkret konstnärligt perspektiv på detta. Han beskrev hur arbetet med elektroniska och digitala instrument öppnar nya sätt att spela, lyssna och samarbeta. För honom handlar det inte bara om att ersätta ett verktyg med ett annat, utan om att skapa en egen relation till musik, bortom föreställningar om rätt och fel, perfekt och ofärdigt. I det finns också en konstnärlig frihet. Han betonande att musikskapande aldrig bara handlar om toner, utan också om blickar, kroppsspråk, närvaro och känsla:

”Vi har så mycket i vår vardag som vi inte tänker på, ansiktsuttryck, rörelser, blickar. Nu kan tekniken göra även de delarna synliga, hörbara och konstnärligt användbara”.

Visualiseringar och kroppsliga signaler

En viktig del av ShareMusics arbete är att undersöka hur sådant som annars uppstår naturligt i ett fysiskt rum också kan få plats i digitala miljöer. Genom visualiseringar av musikers data och kroppsliga signaler utforskas nya sätt att gestalta samspel, energi och emotionell närvaro, även när musiker befinner sig på olika platser.

Elin Kanhov förde in ett forskningsperspektiv och lyfte hur tekniken också förändrar vår syn på vad musik är:

”Tekniken gör att vi kan undersöka kroppen på nya sätt, inte bara som något som spelar ett instrument, utan som något som själv kan bli en del av det musikaliska uttrycket.”

Hon betonade samtidigt att teknik aldrig är neutral. Det avgörande är vem som utvecklar den, i vilket syfte och för vem. Samma tekniska verktyg kan användas för att effektivisera och standardisera musikproduktion, men också för att öppna skapandeprocesser och göra dem mer tillgängliga.

Hon lyfte också en viktig etisk dimension. När kroppsliga signaler, känslodata eller hjärnvågor blir en del av konstnärliga processer uppstår frågor om integritet, ägande och kontroll. Vad händer när det mest privata blir material i ett kreativt system? Och vem ansvarar för hur sådan data används?

Musik utan begränsningar

Just i spänningsfältet mellan möjlighet och försiktighet blev samtalet särskilt intressant. Det handlar inte om teknikoptimism för teknikens egen skull, utan om att undersöka vad som händer när nya verktyg används för att bredda deltagandet och utmana gamla normer kring musikskapande.

Samtalet återkom flera gånger till att detta inte bara handlar om nya instrument, utan om en större förskjutning. När fler kroppar, fler sätt att tänka, känna och kommunicera får ta plats i musiken förändras också själva konsten. I diskussionerna växte en bild fram av musik som något som inte begränsas av hur den skapas, utan tvärtom kan bli rikare genom fler uttryck och erfarenheter.

Det som visades och diskuterades under Vetenskapsfestivalen är i många avseenden bara början. Mycket är fortfarande under utveckling, både tekniskt och konstnärligt. Men riktningen är tydlig: mot ett musikliv där fler kan delta, fler kan uttrycka sig och där fler sätt att skapa får ta plats.

‍