Vem äger känslan när AI blir medskapare? - En intervju med musikforskaren Elin Kanhov om AI, musik och framtidens skapande

När ShareMusic & Performing Arts besökte årets Vetenskapsfestival i Göteborg stod frågor om musik, teknik och framtidens skapande i centrum. I samband med festivalen passade vi på att fånga musikforskaren Elin Kanhov för ett längre samtal om AI, känslor, upphovsrätt, makt, kreativitet och människans roll i framtidens musikliv. Resultatet blev en intervju som rör sig mellan teknikoptimism och försiktighet, mellan möjligheter och etiska gråzoner, och om varför långsamt skapande kanske blir viktigare än någonsin.

Elin Kanhov är musikforskare vid Kungliga Tekniska Högskolan och är knuten till Posthumanities Hub vid Linköpings universitet. Hon är disputerad i musikvetenskap från Stockholms universitet och forskar tvärvetenskapligt i skärningspunkten mellan musik, AI, kultur, miljö, digitalisering och samhällsutveckling. Med perspektiv från posthumaniora, miljöhumaniora och kritisk teori undersöker hon hur musik både påverkar och påverkas av vår samtid och hur den kan utmana rådande normer och maktstrukturer.

Just nu leder hon forskningsprojektet Musical Entanglements with AI, finansierat av Vetenskapsrådet, där hon utforskar hur identitet, estetik och diskurser formas i mötet mellan musik och artificiell intelligens. Hon har även varit postdoktor inom det ERC-finansierade och tvärvetenskapliga projektet MUSAiC vid KTH, med fokus på AI:s möjligheter och utmaningar inom musikfältet.

Om AI börjar tolka hjärnvågor, känslor eller affekter i realtid, vem är då egentligen upphovsperson? (Hur ser du på ägandeskap och integritet när biologiska signaler eller känslodata används för att skapa konst?) 

- Detta är stora, etiska frågor som egentligen kräver långa svar. AI har redan krånglat till det vad gäller upphovsrättsfrågan, och det blir än känsligare och svårare när man blandar in biodata. Men det beror helt på om vi pratar om en stor, kommersiell produkt som har enorma mängder träningsdata (exempelvis upphovsrättsskyddad musik), eller om det är en produkt som utvecklats i mindre sammanhang och som redan äger den data som AI-modellen tränas på. När man sedan blandar in biodata blir det förstås svårare för det upplevs direkt som något som tillhör en person och kropp. Men vad är skillnaden då om jag sjunger in ett ljudmaterial som jag sedan använder som prompt? Det är också min biodata. Det finns många gråzoner att ta i beaktning. 

Du forskar på hur identiteter formas i mötet med AI-musik. Hur tror du att vår självbild förändras när våra känslor “översätts” till musik av en maskin? 

- Det jag har sett hittills är att människor får en väldigt stark upplevelse av att få sina personliga berättelser, tankar och känslor direktöversatta till musik. Samtidigt varar känslan (eller kicken de får av detta) inte särskilt länge, och det skapas ett beroende av att söka nya sådana upplevelser. Kort sagt, de stora AI-musikmodellerna kan vara ganska beroendeframkallande. 

Vilka nya estetiska uttryck tror du uppstår när AI inte bara blir ett verktyg, utan en aktiv medskapare i den kreativa processen? 

- Det är jättesvårt att svara på och beror helt på hur modellen är utformad. Vilken träningsdata, vilka algoritmer, vilka interaktioner man kan ha med modellen (spela tillsammans live på scen, eller prompta med ett par ord för att skapa en hel låt) – allt detta påverkar vad för uttryck och estetisk upplevelse AI-modellen kan vara med och skapa. 

Finns det en risk att AI-musik förstärker redan existerande normer och mönster, snarare än skapar något verkligt nytt? 

- Absolut, det finns redan forskning som visar att AI-musik förstärker rådande normer, exempelvis en partiskhet till fördel för västerländsk musik. Det här beror ju på att hela världens musik inte finns representerad i träningsdata i de stora modellerna (och en stor fråga är om den ens bör finnas där), och att algoritmerna, vilket all AI hittills har visat, styr mot de mönster som är starkast i träningsdatan. Samtidigt är det klart att AI kan skapa nya kombinationer, och kanske inspirera till ett skapande som inte fanns där innan. Vad som betraktas som ”nytt” ligger också i betraktarens öron och ögon, precis som med all konst. 

Hur undviker vi att AI och avancerad teknik skapar nya barriärer samtidigt som vi försöker riva gamla? 

- Låta implementeringen ta tid och inte rusa mot ny teknologi utan att tänka efter före. Tyvärr fungerar inte företagsvärlden så, utan kommersiella aktörer har stor frihet att göra vad de vill. Här kan institutioner och andra aktörer ha en viktig roll att höja röster, belysa centrala frågor, utbilda allmänheten och vara förebilder för hållbar teknisk utveckling. 

Kan AI hjälpa oss att skapa musik som inte bara speglar människans känslor, utan också andra perspektiv: naturens, djurens eller maskinens egen logik? 

- Det kan den absolut! Det finnas massor av spännande möjligheter med AI. Återigen handlar det om kombinationen av träningsdata, algoritmer, intentioner, uttryck, och sätt att interagera med AI som skapar helheten. 

I en tid präglad av både klimatkris och AI-revolution, vilken roll kan musiken spela för att hjälpa oss förstå vår samtid? 

- Detta är också en enorm fråga! Musik kan spela en otroligt viktig roll. Det är en konstform som de flesta människor kommer i kontakt med varje dag, och som kan hjälpa oss att begripliggöra svåra frågor på ett känslomässigt plan. När det gäller stora och svåra problem så tror jag att musik, när den går rakt in i oss som musik ibland gör, kan agera både som ögonöppnare och som en läkande hand. 

Vad tror du att vi kommer se som det mest omvälvande inom AI och musik de närmaste fem åren? 

- Eventuellt att hela den digitala musikinfrastrukturen kommer att arbetas om. Vi kommer nog se hur strömningstjänsterna börjar integrera mer interaktiva tjänster i sina produkter för att konkurrera med de stora AI-musikplattformarna och behålla användare på sina plattformar. 

Tre ”snabba” 

AI beskrivs ofta som ett sätt att demokratisera musikskapande. Ser du en risk att samma teknik samtidigt standardiserar uttrycken?  Alltså: fler röster, men färre sätt att låta? 

- Jag är rätt kritisk till användningen av ”demokratisering” i dessa sammanhang för jag anser att begreppet totalt urholkas. Något så viktigt som demokrati ska inte användas som ett säljargument för produkter som visserligen kan vara billiga och lättillgängliga för användaren, men där ett fåtal tjänar stora pengar. Precis som frågan antyder möjliggör de kommersiella AI-plattformarna bara ”more of the same”, vilket ju är rätt trist. 

När tekniken inte längre bara möjliggör skapande utan också föreslår, formar eller producerar innehållet – hur förändras människans roll som konstnär? 

- Å ena sidan kanske man upplever att man får mindre handlingsutrymme, och å andra sidan kanske man inte hade testat att skapa något alls utan tekniken i fråga. Jag tror inte att rollen som konstnär i sig förändras särskilt mycket. Ren historiskt har vi alltid grejat med saker och skapat med olika teknologier, om det så är med en flöjt eller en AI-modell. 

Hur bevarar vi värdet i långsamt skapande i en tid där musik kan genereras på några sekunder? 

- En tro på konstens värde utöver ekonomisk vinning är central, och stöd måste finnas på strukturell nivå för att människor ska få testa, utforska, och leka med skapande. En tro på att processen är viktigare än produkten! 

Vi på ShareMusic tackar Elin Kanhov för ett inspirerande och tankeväckande samtal.